Vi har sagt att inte åka tillbaka till koh samiu för det var för mycket förra gången 2009. Men vi ville ge det en chans till. o våra vänner som vi mötte 2004 var fortfarande kvar. Vi visste inte riktigt var de var, det var lite jobbigt att inte veta. vi gick till den gamla baren o frågade om de visste något medan vi väntade på att de skulle svara på fejjan. Vår vän Manfred fick vi tag på först. jätte roligt, verkligen. men tyvärr hade han o vår andra vän gått skilda vägar, det är så ibland tråkigt nog. han visste ingenting om Beyazit. men vi lekte lite dektetiver o hittade honom till slut=)



Elvis får vänner lite överallt, men tänk vad det är trevligt att vara trevlig o prata med lite nya vänner. jag pratade med pojkens pappa o ditten o datten. o det är faktiskt lite roligt när någon säger att, men du kan ju thailändska hahaha...;) när vi väl var framme vid hamnen så gick vi liten bit. men sen var det någon som tutade, ja o vem var det? jo tänk det var pojken o hans pappa som tutade. vill ni åka med frågade han? jaaaa....så vi fick åka med dem till Lamai. gratis för den delen. tänk vad trevligt det är att vara öppen för nya människor=)





Räk coktail jummmmmyyyyyyy



Gamla baren, åh så många minnen vi har av denna underbara bar, det är nya ägare, same same but different.
som de säger i thailand. våra namn fanns kvar som vi hade skrivit i baren 2009.



Pannkakor åhhh så gott, o denna söta man har jobbat där sen 2004 om ja inte längre.



Vi bodde på sand sea resort, i vanliga fall kostar rummen närmare 400 kr men nu fick vi för aircon, varmvatten, tv, kylskåp för 100 kr=)



Mango, pineaple, corn....jumiiiiiiiiii



Vår utsikt från vår resturang