Alltså vad är det här med nätter o sömn när man är gravid? pust jag är så trött på dem. Vadå sova ut o försöka vara pigg tills bebis kommer? nä...tvärtom liksom...Min natt har sätt ut så här...

Jag la mig visst väldigt sent 23:30, sen kl 01. 02:30, 04.00, 05:30 då började jag bli väldigt less på det här med att vakna o jag åt någon smörgås o sen la jag mig igen o försökte somna om, o sen vaknade jag vid 08.00 o jag var rent ut sagt ännu mera trött o så somnade jag visst om igen o vaknade vid 9:30 av att magen kurrade o katterna skrek...pust vilken natt....

ja det kanske var en speciell natt också för att jag var själv i huset, o det händer inte så ofta...mina killar är på torpet o städar o har det mysigt. så jag har varit själv o myst. Åkte en sväng till sollentuna centrum för att handla lite presenter samt möttes jag upp med min fina vän o vi hade filmys. super härligt. ja snart kommer mina killar hem o då ska vi iväg för att fira världens bästa svägerska o faster, samt åka till familjen hegebrandt fira dem för deras nykomling<3 en härlig dag att se fram emot!

o vårt lilla mirakel är fortfarande i magen o det är ynka 21 dagar kvar...pirr pirr...

tjoho...

.NAPPEN ÄR BORTA!

Vi alla tre faktiskt bestämde att nu var det dags att påskharen skulle ta nappen. ok Elvis kanske inte var 100% säker på att han verkligen vill ge bort sina sov nappar,men vi motiverade honom med att påskharen måste ge hans nappar till sina kanin bebisar. vi packade in dem i ett påskägg och nästa morgon så blev napparna till kexchocklad, Elvis blev lite fundersam men samtidigt glad. Åh mina nappar har blivit till kexchocklad vad konstigt sa han. Och det fanns en hel del presenter med från påskharen. Ja Elvis var i extas men senare på kvällen när han skulle sova, ja det var lite värre, men inte så farligt som jag trodde det skulle bli. Han skrek efter nappen, men han var så trött så han somnade ganska fort. Några dagar efteråt nämnde han nappen,men min napp då? så tittade jag på Elvis men roliga ögon o båda skrattade, för han vet ju vart napparna är=) hihihih..o nu somnar han utan problem...så härligt o skönt! o befriand för Elvis skull...

Han är så duktig...

 

Elvis har verkligegn utvecklats den sista tiden o det går bara framåt hela tiden så otroligt skönt o roligt för honom.!

 

 

idag skulle Elvis få sin botox injektion då under narkos, och för första gången skulle vi vara på ett annat ställe än vad vi brukar vara o är vana vid på q83, som vi har varit på i alla dessa år o helt plötsligt på en avd som heter F42 vid en annan byggnad, den stora. ej på astrid lindgrens barnsjukhus, förstår inte varför egentligen varför? men men...

 

Men när vi väl kom, jag hade min mormor md mig för sällskap och hjälp för jag vet ju att det tar sin lilla tid att vara på sjk och mycket runtomkring, bra att ha någon vid sin sida, vi är annars alltid två o det har ALDRIG varit några problem. Då säger en sköterska tyvärr bara en anhörig får komma in på själva rummet, ni får bytas av med varandra ,en får sitta i väntrummet ehm va? utbrister jag, vi är alltid två jag behöver stöd o hjälp. ja ja tyvärr sådana är reglerna säger hon ni får byta av eller vi får se hur det går längr fram men vi börjar så här säger hon...alltså jag var så chockad o så ledsen redan då...o för att poängtera så var vi själva på rummet!!!!

Elvis skulle få sin nål, och det klart han är lite rädd när man sätter nål, och han är strak. sköterskan fick ta in en kollega men han var för stark o hon spräckte kärlen, o GAV UPP! vi hade emlat på underarmen också men där ville hon inte ens försöka, Elvis fick lugnande o får sova med mask sa hon..o där blev jag lite orolig för han hatar o är livrädd för masken! 

Jag kände att det kanske var bäst att gå o äta lunch så jag hann med det, så min mormor fick ta över en stund medans jag gick iväg. På vägen tillbaka känner jag mig ledsen över detta bemötande o hoppades att det inte skulle bli något mer men jo! då ringer sköterskan mig på mobilen o frågar ifall jag har tagit ut botox injektionen från apoteken? jag bara gapade, va fan är detta? skulle jag göra det eller? sa jag, men herregud det har jag aldrig fått göra förut! nä jag tänkte väl att det lär konstigt sa hon, de får lösa det på ett annat sätt o försöka hitta botox öhh ja tack sa jag, sen sa hon att det var visst ett missförstånd de skulle hämta botox på avd q83!!!

 

Ja o min mormor var kvar i rummet såklart, jag ville ha kvar henne. men vi fick ju konstiga blickar hela tiden! o sen skulle vi till narkosen, o när de nämde maksen blev Elvis till sig o ville inte! då sa de bara ja men vi gör en infart hur enkelt som helst, de kunde göra det på sekunder. det klart Elvis var ju lite orolig men det gick så fort! han var så duktig! så jag förstår inte varför det inte gick från början? elvis somnade fort o vaknade fort! o när han väl vaknade skulle han till ett djungelrum/väntrum med andra barn som nyss hade vaknat o sitta på en fotölj, inte åka in på vårt rum nä nä...som vi brukar göra vara i rummet o han får vakna i sin takt o känna sig lite normal...nä här klädde hon på honom med kläder fort som tusan och så skulle vi sitta i väntrummet o få glass! 

Sen säger, Elvis att han är hungrig o på den andra avd finns det ju mat till barnen, men här ingenting, inget mättande alls, ni får äta sen lunch hemma svarar hon ehm hallå? o så stressade hon de andra barnen med att ta bort deras infart o när de andra föräldrarna ville veta lite om vad som hade gjorts under op, ja allt var bara så rörigt o jobbigt. ingen som helst ordning. Sen så säger en sköterska till oss att bara så ni vet måste man ha de där blåa rockarna på sig när man sitter här o blängde surt på mig o min mormor som kom o satte sig där, hur skulle vi veta det? de andra föräldrarna hade ju för sjutton inga rockar? ja det får gå för denna gång sa hon surt!  men det var väl bara för att min mormor var där o hon skulle väl inte vara där! o så går hon snabbt fram till Elvis o tar bort hans infart hur hårt som helst o brydde sig inte alls om att han fick ont, det finns faktiskt remover sånt som tar bort klister på plåstret, hon struntade i att han skrek! o sen kom hon in igen o sa nu är Elvis så pigg så ni får gå, inte ens hej då! tack gode god för att gå tänkte jag! detta bemötande var för mycket..så vidrigt på ren svenska. ja jag vet inte jag kanske överdriver alltså ni kanske inte tycker att detta var något att vara upprörd över men så här jag har aldrig blivit bemött förut o jag är så ledsen..så ledsen!!!! hoppas verkligen inte att vi måste tillbaka dit, jag vägrar!

Är så lycklig att min prins är så positiv o glad! 

ps vi fick träffa hans söta doktor innan op o han var så snäll o bra mot Elvis, men honom fick vi inte träffa sen för att höra hur det gick...?

 

grrrrrrrrrrrrr..........