Oro har man alltid för sina barn, men denna oro som kryper fram den är inte rolig...
Om jag tar det från början...
När Elvis var på sjukhuset så åt han inte mycket, vad man än gav honom, ingen matlust. En liten burk med fruktpure på en hel dag, om vi fick i honom det, då hurrade man å nu vänder det tänkte man. Till slut gick elvis ned så mycket i vikt att jag bad och bönade till doktorn att göra något, det är inte kul att se sitt barn gå ned o gå ned i vikt, Då satte de in näringssond, och i myrfart när Elvis mådde allt bättre åt han några tuggor hit och dit,
Men att ständigt räkna dessa teskedar och hur mycket han åt det var inte roligt, det tär!
Vi fick då, en dietist kontakt och Elvis fick barnsondsnäring i tetraförpacknig och drack den som välling. Då vände det, Elvis åt allt mer, gick upp i vikt, Hade äntligen matlust. Och har nu fortfarande, vilken glädje att se sitt barn äta! som kanske är normalt för alla andra men vi njuter av att Elvis leker och kladdar med maten för han njuter verkligen av maten nu.

Men igår åt han inget, varken till lunch eller middag, och tänka hela tiden nödlösningar som plan B, vad är det för fel? är det magen? ska vi ge resolax, som lavemang liknande...ska vi ge det eller det? kanske en helt vanlig förskylning på G, inte vet jag men det är jobbigt för då tänker jag på när han var som värst sjuk, usch inte roligt...Elvis väger nästan som en normal viktig för hans ålder och det är ju bra, har lite hull att gå på iaf....
Ska ringa dagis efter lunch och se om han har ätit......